Alltså det är ju inte så att jag inte vill träffa er. Hurtiga, glada och goda vänner. Polare. Det hänger sannolikt ihop med min fysiska status.
Ni känner bara till en liten del. Det är absolut inte så att jag har problem att köra. Men flera större och mindre åkommor, gör helheten till en ganska snårig soppa. En soppa klart under 85 oktan.

Så detta är kanske en slags frustrations-kris.
Jag har idag stora problem med värk i fötterna och till och från i fotlederna. Som god tvåa kommer handlederna, som jag nu haft värk i sedan 8-9 år tillbaka.
Mina knän blir allt sämre för vart år. Axlarna, främst den högra spökar till och från. Känner ibland av små "jävlar" i höger höft. Och fallerar en höft, ja då är det färdigåkt. Basta!
Ibland kommer tankarna med tvivel. Då får jag såna där "down-känslor" som är svåra att definiera, men som mest kan liknas med; ähh, vad fan är det här för ide.
För om du drömmer om Paris, så hamnar du på någe vis, lik förbannat i Hudiksvall. Å vad ska jag dit å göra?
Sen har jag min diabetes att ta hänsyn till. Nu har jag fått ny medicin, som inte ska påverka magen som metforminet gjort. Att fått springa till toan, en halvtimme efter mer än varannan måltid, skulle funka dåligt på mc-resa. Känner redan efter två dar med nya pillren, ett helt annat lugn i kistan. Får hoppas det är en ihållande trend.
Som sagt, det är många småbitar som rör till det, i både magge och huvve. Men kanske jag har blåst ren skallen om ett par/några veckor, så jag kommer på bättre tankar. Just wait and see folks.

Imorgon ska jag i alla fall beställa ny bränslepump.