Dalslandsrunda
Postat: tis 17 jul 2018, 10:44
I lördags, 14/7, på årets första semesterdag fick jag ett infall. "Jag tar hojen och drar upp till Håverud!"
Det var mulet ute och temperaturen var på behagliga 20-21 grader (vilket skulle visa sig öka med 8-10 grader redan i Uddevalla) så det kändes som ett perfekt MC-väder. Sagt och gjort, jag tankade över en rutt i GPS'n, fyllde en termos med kaffe och stoppade ner en påse med ett par kanelbullar och stack iväg. Då jag får plågsamt ont i både händer och nacke efter en halvtimme-timme så var jag fullt beredd på att få vända och ta mig hem igen utan att ha nått resmålet.
Rutten jag hade lagt upp gick på vägar jag aldrig åkt innan så jag hade ingen aning om vad som väntade mig. När jag svängde av E6 i Uddevalla och in på 172:an för att kort därefter svänga höger mot Lane-Ryr blev jag rätt ensam på vägen. Och vilka vägar jag fick åka på! Stundtals väldigt fint skick och stundtals ganska "bumpigt" men på det stora hela underbar körning hela vägen upp till Håverud. Strax norr om Dals Rostock är det en sträcka på ca 2,5 km som är grusväg, annars är det asfalt hela rundan.
Väl framme i Håverud var det klarblå himmel och bra varmt så det blev bara en kort benstäckare i skuggan nedanför akvedukten. Att ta en promenad i MC-kläder lockade inte så jag fortsatte norrut på den omtalade vägen mellan Håverud och Högsbyn. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att "skrapa fotpinnarna i asfalten" så jag tog det lugnt. Snacka om kurvorgie! Rena berg-och-dalbanan! Efter en stund kom jag på mig själv med att kasta den stora Varaderon genom kurvorna. Och tycka att det var kul och inte obehagligt!
Efter att ha kommit ut på 164:an så är vägen bredare men förvånansvärt glest trafikerad. Tog sedan av söderut via 165:an, också den glest trafikerad, och ut på E6:an söder om Dingle. Där var jag däremot inte ensam!
Väl hemma igen insåg jag att jag inte hade rört kaffet och bullarna!
Men framför allt att det enda ställe jag hade ont på var i "sittmusklerna". Märkligt. Kan det bero på att det var en ren nöjeskörning och inte att jag var på väg till ett jobb jag är innerligt trött på? Jag vet inte, men en trevlig dag fick jag i vilket fall som helst. På grund av värmen som var inåt landet så blev det inga fotostopp men jag bjuder på resrutten. Det var verkligen härliga vägar!
Det var mulet ute och temperaturen var på behagliga 20-21 grader (vilket skulle visa sig öka med 8-10 grader redan i Uddevalla) så det kändes som ett perfekt MC-väder. Sagt och gjort, jag tankade över en rutt i GPS'n, fyllde en termos med kaffe och stoppade ner en påse med ett par kanelbullar och stack iväg. Då jag får plågsamt ont i både händer och nacke efter en halvtimme-timme så var jag fullt beredd på att få vända och ta mig hem igen utan att ha nått resmålet.
Rutten jag hade lagt upp gick på vägar jag aldrig åkt innan så jag hade ingen aning om vad som väntade mig. När jag svängde av E6 i Uddevalla och in på 172:an för att kort därefter svänga höger mot Lane-Ryr blev jag rätt ensam på vägen. Och vilka vägar jag fick åka på! Stundtals väldigt fint skick och stundtals ganska "bumpigt" men på det stora hela underbar körning hela vägen upp till Håverud. Strax norr om Dals Rostock är det en sträcka på ca 2,5 km som är grusväg, annars är det asfalt hela rundan.
Väl framme i Håverud var det klarblå himmel och bra varmt så det blev bara en kort benstäckare i skuggan nedanför akvedukten. Att ta en promenad i MC-kläder lockade inte så jag fortsatte norrut på den omtalade vägen mellan Håverud och Högsbyn. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att "skrapa fotpinnarna i asfalten" så jag tog det lugnt. Snacka om kurvorgie! Rena berg-och-dalbanan! Efter en stund kom jag på mig själv med att kasta den stora Varaderon genom kurvorna. Och tycka att det var kul och inte obehagligt!
Efter att ha kommit ut på 164:an så är vägen bredare men förvånansvärt glest trafikerad. Tog sedan av söderut via 165:an, också den glest trafikerad, och ut på E6:an söder om Dingle. Där var jag däremot inte ensam!
Väl hemma igen insåg jag att jag inte hade rört kaffet och bullarna!
Men framför allt att det enda ställe jag hade ont på var i "sittmusklerna". Märkligt. Kan det bero på att det var en ren nöjeskörning och inte att jag var på väg till ett jobb jag är innerligt trött på? Jag vet inte, men en trevlig dag fick jag i vilket fall som helst. På grund av värmen som var inåt landet så blev det inga fotostopp men jag bjuder på resrutten. Det var verkligen härliga vägar!