Re: Liten uppdatering...
Postat: sön 04 dec 2016, 07:31
Jättebra och skönt att höra att ni delar på er som vänner. För barnens skull är det så viktigt.
Själv skilde jag mig från min sons mor när han var 4 år. Det blev en skitig skilsmässa och tyvärr
har det tagit många år att reparera. Jag behöll grabben hos mig då mamman drog iväg på okänd ort
och på den tiden var en mobiltelefon dyrt så någon sån hade hon inte. Inte så svårt att föreställa
sig att sonen tog skada. Varför blev det så då? Ja, vi var nog helt enkelt för unga för att förstå.
Vi var i tjugoårsåldern bägge två och var alldeles för omogna.
Idag är jag gift med en fantastisk kvinna och vi har en 13-årig dotter. Jag kallar henne min dotter
även om hon rent juridiskt/biologiskt inte är det. Min fru och jag är bägge skilsmässobarn och har
ungefär samma erfarenheter men hon har lyckats så otroligt mycket bättre i hur hon hanterat sin
skilsmässa. När de bestämde att gå skilda vägar, strax efter dotterns födelse, så var det allt
överskuggande att dottern skulle gå skadeslös. Och hur de hanterat detta är jag så imponerad av.
Pappan firar alltid jul med oss, han äter middag här minst en gång per helg. Jag kan bli vansinnig
på honom eftersom han har sin hoj i mitt garage och ordning och reda är nåt som inte existerar i
hans sinnevärld. Men jag måste lägga band på mig för dotterns skull. Det är faktiskt ingen
jätteuppoffring för ett barn man älskar. Han får också bita ihop ibland, min fru får lägga band på
sig vid åtskilliga tillfällen. Vi bråkar ibland men vår dotter vet att hennes riktiga pappa är välkommen
när som helst och att hon inte behöver välja.
Så Lasse, gör allt du kan för att behålla en bra relation till dina barns mor. Den relationen är nyckeln
till dina barn. Svälj stoltheten ibland, bjud över mamman på middag nån gång när du har barnen
hos dig. Låt barnen se att ni är vuxna människor som är de förebilder som barn behöver. Bråka kan
man också göra, det är en del av livet men för Guds skull, låt barnen växa upp och känna att deras
föräldrar kunde sköta sitt viktigaste åtagande. Och framförallt, låt aldrig barnen behöva hamna i
en situation där de måste välja sida.
Lasse, jag litar på att du fixar det här. Även om vi inte känner varann på djupet så har jag förstått
att du är en pappa som bryr sig och engagerar sig i dina barn.
Själv skilde jag mig från min sons mor när han var 4 år. Det blev en skitig skilsmässa och tyvärr
har det tagit många år att reparera. Jag behöll grabben hos mig då mamman drog iväg på okänd ort
och på den tiden var en mobiltelefon dyrt så någon sån hade hon inte. Inte så svårt att föreställa
sig att sonen tog skada. Varför blev det så då? Ja, vi var nog helt enkelt för unga för att förstå.
Vi var i tjugoårsåldern bägge två och var alldeles för omogna.
Idag är jag gift med en fantastisk kvinna och vi har en 13-årig dotter. Jag kallar henne min dotter
även om hon rent juridiskt/biologiskt inte är det. Min fru och jag är bägge skilsmässobarn och har
ungefär samma erfarenheter men hon har lyckats så otroligt mycket bättre i hur hon hanterat sin
skilsmässa. När de bestämde att gå skilda vägar, strax efter dotterns födelse, så var det allt
överskuggande att dottern skulle gå skadeslös. Och hur de hanterat detta är jag så imponerad av.
Pappan firar alltid jul med oss, han äter middag här minst en gång per helg. Jag kan bli vansinnig
på honom eftersom han har sin hoj i mitt garage och ordning och reda är nåt som inte existerar i
hans sinnevärld. Men jag måste lägga band på mig för dotterns skull. Det är faktiskt ingen
jätteuppoffring för ett barn man älskar. Han får också bita ihop ibland, min fru får lägga band på
sig vid åtskilliga tillfällen. Vi bråkar ibland men vår dotter vet att hennes riktiga pappa är välkommen
när som helst och att hon inte behöver välja.
Så Lasse, gör allt du kan för att behålla en bra relation till dina barns mor. Den relationen är nyckeln
till dina barn. Svälj stoltheten ibland, bjud över mamman på middag nån gång när du har barnen
hos dig. Låt barnen se att ni är vuxna människor som är de förebilder som barn behöver. Bråka kan
man också göra, det är en del av livet men för Guds skull, låt barnen växa upp och känna att deras
föräldrar kunde sköta sitt viktigaste åtagande. Och framförallt, låt aldrig barnen behöva hamna i
en situation där de måste välja sida.
Lasse, jag litar på att du fixar det här. Även om vi inte känner varann på djupet så har jag förstått
att du är en pappa som bryr sig och engagerar sig i dina barn.