xl-forum.se

Avfettad och avställd, snyft.
Det blev Hoburgen t.o.r.. Med kringelkrokar, ca 25 mil och sedvanlig (?) krockrisk. I Hemse, kör efter två bilar som sniglar fram i 30 efter gammal traktor. Raksträcka i samhället, blinkar och kör varligt om den ena bilen och ska just passera bilen efter traktorn när den gamla damen i BMW:n utan att blinka, vrider om ratten och ska köra om traktorn just som jag är på väg att köra om henne. Men man har ju varit med förr. Min fartökning var minimal, hinner bromsa just som bakvagnen på BMW:n smiter ut framför Transans framhjul. Hade flera decimeter till godo! Inser att hon fortfarande inte sett mig! Tutar frenetiskt på kärr... (damen) när jag kör om henne, hon ser bara rakt fram. Kanske hörapparaten ligger kvar hemma på byrån, möjligen tillsammans med glasögonen. Kör jämsides och pekar på backspegeln på bilen, hon ser det inte.
Efter denna pulshöjare - vidare mot Gotlands sydspets med stopp för fågelskådning o termosfika.

Nu återstår vinterns nöjen, som att lära sig justera ventilerna, rengöra kedja och drev och kanske byta bromsbeläggen bak. Och olja/filter såklart. Lite vaxning och bättra på lack här och vars.

I vår tas beslut om att sälja och kanske lämna motorcykelåkandet för gott.

Två år på Transalpen har varit himla kul, men det är inte bara tanten i Hemse som fått mig att tveka om fortsatta nöjen på två hjul.

Är det värt riskerna? Har just fyllt 65 och har goda gener i släkten som om inget händer - som doktorn inte rår på - borde ge mig minst 20 år till. 20 år med fru och barn och barnbarn, fåglar och fotografering, fiske och mycket annat.

Eller också ska man lyssna på sina innersta tankar, göra det som är roligt och stimulerande för stunden.

Man kanske ska ta en funderare till, planera lite för en långtur (den första i så fall)... Kusinen i Lofoten? Kompisen i Rom..?

Robert G
Gotland

Ja det är inte alltid lätt att hålla blodtrycket nere, vid sådana situationer.
Tur att kär... damen inte körde på dig, för då hade du nog tagit ett definitivt beslut om ditt mc liv.
Eftersom du handlade så, i denna ( och säkert gjort i en del andra ) situation, då tror jag att du har det i ryggen o kommer att sakna "det fria liv" på mc.
Men det är klart, bliver man rädd o den andra parten hemma känner, att det bara kan sluta på ett sätt.
Då skall man inte köra längre.
Börjar man fundera, då hamnar man i samma låda, som kär... damen bakom traktorn.
Rädd, osäker, skärmar av och bliver en fara för andra.

Men jag håller tummarna, för att du skall kunna ta en liten "frihets runda" i framtiden.



Skickat från min ajfån.
http://www.jokern.eu" onclick="window.open(this.href);return false;

Det vore trist att bli gammal och sedan sitta och ångra en massa saker som man INTE har gjort. Funderar du på att göra några resor så gör dem! Men dubbelvarning för liknande bilförare!!

Jag hörde en intervju med Göran Kropp om varför han utsätter sig för såna risker han gör. Hans svar var. Kan jag inte leva för det jag tycker om, vad är det då för mening! Tyvärr dog han under klättring! Men jag är lite inne på vad han säger. Man ska försöka påverka det man kan påverka. Se till att man syns och köra med insidan av huvudet. Att "alla andra är idioter i trafiken" kommer man långt med. Om det hemska inträffar , gud förbjude, så kan det hända överallt. En del är på fel plats på fel tidpunkt. Jag tror lite på ödet. Man vet aldrig när det är ens tur att fara vidare.
Men kör försiktigt kamrater. Vi har många träffar kvar att ha roligt på.

Från den fantastiska luren

Näää, köra omkring och vara rädd hela tiden tror jag inte på, då kan man nog vara rätt säker på att något händer p.g.a. just det. Däremot vaksam, förberedd och räkna med att ingen bilist ser dig, de kan hitta på vilket tokeri som helst, och ibland undrar jag om inte de farligaste är de som blir livrädda över att ha en hoj i närheten,

Just det där med skymda vänsterkurvor minns jag att jag själv hade lite bekymmer med i början, i synnerhet på grus tenderade jag att bli mer rädd för diket än för mötande bilar Ett annat sätt att hantera dem, är ju att gå in i dem med aningen lägre fart, så blir det enklare att hålla ett bra spår Jag TROR att jag jag har mindre av den ovanan kvar, med tanken finns med mig efter ett möte med påföljande tvärnit på grus, som så klart höll på att skicka mig i diket lik förbenat. Statistik har ju visat att väldigt stor del av omkullkörningar beror på att man bromsar omkull sig. (Utöver läggningar vid parkering då...)

Och som du säger, på våren är man ringrostig och kan behöva träna lite på körningen

Du har ett pm, September