Hoburgen - final
Postat: ons 28 okt 2015, 09:01
Avfettad och avställd, snyft.
Det blev Hoburgen t.o.r.. Med kringelkrokar, ca 25 mil och sedvanlig (?) krockrisk. I Hemse, kör efter två bilar som sniglar fram i 30 efter gammal traktor. Raksträcka i samhället, blinkar och kör varligt om den ena bilen och ska just passera bilen efter traktorn när den gamla damen i BMW:n utan att blinka, vrider om ratten och ska köra om traktorn just som jag är på väg att köra om henne. Men man har ju varit med förr. Min fartökning var minimal, hinner bromsa just som bakvagnen på BMW:n smiter ut framför Transans framhjul. Hade flera decimeter till godo! Inser att hon fortfarande inte sett mig! Tutar frenetiskt på kärr... (damen) när jag kör om henne, hon ser bara rakt fram. Kanske hörapparaten ligger kvar hemma på byrån, möjligen tillsammans med glasögonen. Kör jämsides och pekar på backspegeln på bilen, hon ser det inte.
Efter denna pulshöjare - vidare mot Gotlands sydspets med stopp för fågelskådning o termosfika.
Nu återstår vinterns nöjen, som att lära sig justera ventilerna, rengöra kedja och drev och kanske byta bromsbeläggen bak. Och olja/filter såklart. Lite vaxning och bättra på lack här och vars.
I vår tas beslut om att sälja och kanske lämna motorcykelåkandet för gott.
Två år på Transalpen har varit himla kul, men det är inte bara tanten i Hemse som fått mig att tveka om fortsatta nöjen på två hjul.
Är det värt riskerna? Har just fyllt 65 och har goda gener i släkten som om inget händer - som doktorn inte rår på - borde ge mig minst 20 år till. 20 år med fru och barn och barnbarn, fåglar och fotografering, fiske och mycket annat.
Eller också ska man lyssna på sina innersta tankar, göra det som är roligt och stimulerande för stunden.
Man kanske ska ta en funderare till, planera lite för en långtur (den första i så fall)... Kusinen i Lofoten? Kompisen i Rom..?
Robert G
Gotland
Det blev Hoburgen t.o.r.. Med kringelkrokar, ca 25 mil och sedvanlig (?) krockrisk. I Hemse, kör efter två bilar som sniglar fram i 30 efter gammal traktor. Raksträcka i samhället, blinkar och kör varligt om den ena bilen och ska just passera bilen efter traktorn när den gamla damen i BMW:n utan att blinka, vrider om ratten och ska köra om traktorn just som jag är på väg att köra om henne. Men man har ju varit med förr. Min fartökning var minimal, hinner bromsa just som bakvagnen på BMW:n smiter ut framför Transans framhjul. Hade flera decimeter till godo! Inser att hon fortfarande inte sett mig! Tutar frenetiskt på kärr... (damen) när jag kör om henne, hon ser bara rakt fram. Kanske hörapparaten ligger kvar hemma på byrån, möjligen tillsammans med glasögonen. Kör jämsides och pekar på backspegeln på bilen, hon ser det inte.
Efter denna pulshöjare - vidare mot Gotlands sydspets med stopp för fågelskådning o termosfika.
Nu återstår vinterns nöjen, som att lära sig justera ventilerna, rengöra kedja och drev och kanske byta bromsbeläggen bak. Och olja/filter såklart. Lite vaxning och bättra på lack här och vars.
I vår tas beslut om att sälja och kanske lämna motorcykelåkandet för gott.
Två år på Transalpen har varit himla kul, men det är inte bara tanten i Hemse som fått mig att tveka om fortsatta nöjen på två hjul.
Är det värt riskerna? Har just fyllt 65 och har goda gener i släkten som om inget händer - som doktorn inte rår på - borde ge mig minst 20 år till. 20 år med fru och barn och barnbarn, fåglar och fotografering, fiske och mycket annat.
Eller också ska man lyssna på sina innersta tankar, göra det som är roligt och stimulerande för stunden.
Man kanske ska ta en funderare till, planera lite för en långtur (den första i så fall)... Kusinen i Lofoten? Kompisen i Rom..?
Robert G
Gotland