Jag har sett den, suttit på den och hört den igång.
En presshoj som råkade mellanlanda i Sverige på väg till provkörningar ute på kontinenten, och det var en ren slump att jag råkade snubbla över den.
Den är en positiv överraskning!
Den bär verkligen CRF-epitetet med stolthet. Ur varje vinkel man ser hojen så slås man av hur liten och behändig den ser ut. Första associationen går faktiskt till 450!
Detta är det bästa betyget jag kan ge - där alla andra äventyrshojar sväller ut till rent groteska dimensioner så är CRF 1000 en närmast näpen historia.
Det lär komma en mer landsvägsanpassad variant på temat senare - den får ni gärna bygga på hur mycket plastflurpar och utrustning som ni vill på.
Jag stod närmast och kollade vad jag kunde ta av från CRFen.
Det var inte så himla mycket...
Hojen får gamla XRV 750 att se ut som en överviktig tax, och den närmar sig egentligen mer gamla 950 Super Enduro än nuvarande 1190 Adventure i utstrålning.
Okay, mot 950 SE fattas det hela 50 mm fjädring fram och bak, och dessutom en massa testo i stancen, men den känns ohyggligt kompetent när man ser den och klättrar på den.
Lät arg gjorde den också! Med reservation för att den startades inomhus, så lät den mer än väntat, och rapp därtill.
Denna hojen låter sig inte radas upp bland Crosstourer, Varadero, Transalp och allt det vi sett förut från Honda med X-beteckningar. Den står för sig själv, och trivs bättre bland de andra i CRF-familjen.
...och den skickar plötsligt XRVn 20 år tillbaka i tiden - där den hör hemma och där den slutade utvecklas. Gamla Africa Twin har överlevt och levt högt dessutom på att den inte blev efterträdd i tid.
Nu ser den i ett slag ohyggligt gammal, trött och klumpig ut.
Välkommen, CRF 1000!
Speciellt i den lilla exklusiva hard-core upplagan utan låsningsfria bromsar, som tas in med produktionsår 2015 i pappren för att undkomma EUs dråpslag med tvingade ABS.
Snygg gest och blinkning bakåt mot epoken när körning var upp till föraren.
(Traction control kommer man inte undan, men den kan kopplas ur)
Hampe