Beartooth Highway
Postat: ons 14 okt 2015, 10:07
Hej!
Måste bara berätta om min bästa hojresa någonsin. Kanske lite off-topic då vi körde HD men ändå..........
Redan när vi var tonåringar talade jag och min gamla kompis Barry om att vi någon gång i livet skulle åka hoj i Klippiga Bergen.
Åren gick och vi både glömde varandra och vår drömresa. Men för några år sedan tog vi upp kontakten igen och 2012 när jag hälsade på honom i USA så tog vi upp ämnet igen och planerade trippen via chat och epost under vintern. Målet för resan var USAs högst belägna asfalterade väg som heter Beartooth Highway http://beartoothhighway.com/vilken ligger på gränsen mellan Wyoming och Montana. Första veckan i augusti flög jag över till honom i New Jersey och vi gjorde de sista planerna och tog planet från New York till Bozeman, en flygresa på fyra timmar. Väl framme tog vi en taxi till närmaste HD-handlare där vi fick träffa våra hojar som vi skulle ha den följande veckan. Det var i och för sig varsin HD men av den allra största sorten och de rymde all vår packning utan problem. Det gällde att ha mycket packning då vi visste att vi skulle åka i allt från nollgradigt till upp mot 40 grader.
Vi åkte så småningom iväg ut ur Bozeman ned mot sydväst genom gamla cowboytrakter. Stannade bla till i Virginia City där själva huvudgatan fortfarande har trätrottoarer och allt ser ut som i en gammal western bortsett från alla hojar och bilar. Vi körde så småningom upp mot Missoula och därifrån en fantastisk väg söderut in i Idaho via Salmon och Rexburg till Jackson Hole. Den trippen tog fyra dagar. Nu hade vi kommit in mot Yellowstone och körde södra sidan via Cody mot Red Lodge. En otroligt vacker del av USA passerades den dagen. Nu var vi nära vår resas mål.
Efter en natts sömn i Red Lodge vaknade vi tidigt, åt en rejäl frukost och klädde oss varmt för den bergsbestigning vi snart skulle göra. Det var bara någon plusgrad och vi befann oss på 1700 meters höjd och skulle inom en timme vara på 3300 meters höjd. Så, varma kläder var ett måste. Inga värmehandtag eller sån lyx på våra HD inte.
Färden upp var helt svindlande. Vilka vyer, vilken utsikt. Solen sken från en klar himmel denna dag som alla andra dagar. Vi tog oss sakta fram på bergskammen och stannade var tionde minut bara för att suga in atmosfären och den höga, klara och alldeles för tunna luften. Efter ett par mil så påbörjades nedfärden och vi kom så småningom in mot Yellowstone igen. Plagg efter plagg åkte av och inom kort körde vi i t-shirts igen då eftermiddagstemperaturen var som vanligt mellan 35 och 38 grader. Den stora bron över Yellowstone River som vi behövde passera var upptagen när vi kom fram till den. En buffelhjord hade bestämt sig för att passera just då och vi insåg rätt snabbt att störst går först så det var bara att invänta att de lämnade oss plats. En otroligt imponerande och skrämmande syn när de passerade oss på cirka tio meters avstånd. Vi ägnade en dag till att köra runt lite i Yellowstone innan vi åter vände norrut mot Bozeman.
Allt som allt körde vi cira 240 mil på åtta dagar. Ett helt oförglömmligt minne och jag vill verkligen rekommendera denna resa till alla. Vi hyrde hojarna via en Harley-handlare och det är bara att gå in på Harleys hemsida för att hyra hoj. Alla handlare har uthyrning.
Ja, jag vet en Harley är inte en Varadero men det finns vissa likheter och ska jag vara helt ärlig så var det denna resa som omvände mig från sporthojspilot till riktig hojåkare.
Hur fick jag igenom denna resa med hustrun då, frågar säkert någon. Jo, hon och dottern flög även de med till Bozeman men de blev hämtade på flygplatsen av en ranchägare och tillbringade dessa dagar på en ranch några mil utanför Bozeman. Men det är en helt annan berättelse som hör till ett annat forum.
// JanneBoj
Måste bara berätta om min bästa hojresa någonsin. Kanske lite off-topic då vi körde HD men ändå..........
Redan när vi var tonåringar talade jag och min gamla kompis Barry om att vi någon gång i livet skulle åka hoj i Klippiga Bergen.
Åren gick och vi både glömde varandra och vår drömresa. Men för några år sedan tog vi upp kontakten igen och 2012 när jag hälsade på honom i USA så tog vi upp ämnet igen och planerade trippen via chat och epost under vintern. Målet för resan var USAs högst belägna asfalterade väg som heter Beartooth Highway http://beartoothhighway.com/vilken ligger på gränsen mellan Wyoming och Montana. Första veckan i augusti flög jag över till honom i New Jersey och vi gjorde de sista planerna och tog planet från New York till Bozeman, en flygresa på fyra timmar. Väl framme tog vi en taxi till närmaste HD-handlare där vi fick träffa våra hojar som vi skulle ha den följande veckan. Det var i och för sig varsin HD men av den allra största sorten och de rymde all vår packning utan problem. Det gällde att ha mycket packning då vi visste att vi skulle åka i allt från nollgradigt till upp mot 40 grader.
Vi åkte så småningom iväg ut ur Bozeman ned mot sydväst genom gamla cowboytrakter. Stannade bla till i Virginia City där själva huvudgatan fortfarande har trätrottoarer och allt ser ut som i en gammal western bortsett från alla hojar och bilar. Vi körde så småningom upp mot Missoula och därifrån en fantastisk väg söderut in i Idaho via Salmon och Rexburg till Jackson Hole. Den trippen tog fyra dagar. Nu hade vi kommit in mot Yellowstone och körde södra sidan via Cody mot Red Lodge. En otroligt vacker del av USA passerades den dagen. Nu var vi nära vår resas mål.
Efter en natts sömn i Red Lodge vaknade vi tidigt, åt en rejäl frukost och klädde oss varmt för den bergsbestigning vi snart skulle göra. Det var bara någon plusgrad och vi befann oss på 1700 meters höjd och skulle inom en timme vara på 3300 meters höjd. Så, varma kläder var ett måste. Inga värmehandtag eller sån lyx på våra HD inte.
Färden upp var helt svindlande. Vilka vyer, vilken utsikt. Solen sken från en klar himmel denna dag som alla andra dagar. Vi tog oss sakta fram på bergskammen och stannade var tionde minut bara för att suga in atmosfären och den höga, klara och alldeles för tunna luften. Efter ett par mil så påbörjades nedfärden och vi kom så småningom in mot Yellowstone igen. Plagg efter plagg åkte av och inom kort körde vi i t-shirts igen då eftermiddagstemperaturen var som vanligt mellan 35 och 38 grader. Den stora bron över Yellowstone River som vi behövde passera var upptagen när vi kom fram till den. En buffelhjord hade bestämt sig för att passera just då och vi insåg rätt snabbt att störst går först så det var bara att invänta att de lämnade oss plats. En otroligt imponerande och skrämmande syn när de passerade oss på cirka tio meters avstånd. Vi ägnade en dag till att köra runt lite i Yellowstone innan vi åter vände norrut mot Bozeman.
Allt som allt körde vi cira 240 mil på åtta dagar. Ett helt oförglömmligt minne och jag vill verkligen rekommendera denna resa till alla. Vi hyrde hojarna via en Harley-handlare och det är bara att gå in på Harleys hemsida för att hyra hoj. Alla handlare har uthyrning.
Ja, jag vet en Harley är inte en Varadero men det finns vissa likheter och ska jag vara helt ärlig så var det denna resa som omvände mig från sporthojspilot till riktig hojåkare.
Hur fick jag igenom denna resa med hustrun då, frågar säkert någon. Jo, hon och dottern flög även de med till Bozeman men de blev hämtade på flygplatsen av en ranchägare och tillbringade dessa dagar på en ranch några mil utanför Bozeman. Men det är en helt annan berättelse som hör till ett annat forum.
// JanneBoj
