xl-forum.se

Idag tog jag mig för det som jag gått och grunnat på en längre tid.
Jag anmälde mig till Donationsregistret.
Det jag har grunnat på är inte om jag "vill" donera mina organ, utan frågan var om det gäller enbart transplantation - eller även medicinsk forskning. Jag gjorde till slut mitt val, som jag behåller för mig själv.
Tycker detta känns viktigt, för om jag eller någon närstående skulle behöva ett organ som jag inte kan/får ge så vill jag naturligtvis att möjligheten ska finnas genom donation från annan.
Men då måste jag vara beredd att ge någonting tillbaka, och mina organ har jag inget behov av när tiden är ute.
Sverige behöver fler donatorer - kanske nåt att fundera en stund på?

Och när man ändå funderar så varför inte fundera över att bli blodgivare med!
Jag har varit det i över 15 år och nästan lika länge varit med i donationsregistret!

Skickat från någonstans med hjälp av en elektronisk livsform

Jag gick med i det registret för 15 år sen. Kan nån ha glädje av mina organ är det bara bra. Känns onödigt att gräva ner eller bränna upp fungerade organ. Det finns nog massor av folk som gärna vill men som inte fått tummen ur. Samtidigt som det ligger stackare och väntar på ett organ.

skickat från S3-luren

Jag var blodgivare en faslig massa år till min medicin satte stopp. Till organ donation skickade jag in så fort apoteket kom med sina donationskort. Mig får dom använda till det som behövs, när dagen kommer så har jag inget behov längre för det är ju bara en förbruka kropp som skall kasseras.

Jag var blodgivare i Danmark, när jag bodde där. Men har inte fått tummen ut för att bli det i Sverige ( den tummen har suttit där i 26 år nu ).
Men jag har gjort ett aktivt val med mina organ.
När jag skrev på, hade vi en diskussion om " vad gör vi i frågan om barnen?".
Detta ser jag som värsta frågan, när det gäller donation, jag själv, helt ok, men barnen???
Den frågan kom efter vi hade set dokumentären om en 18årig dansk tjej, som i 2011, var med om en bilolycka och blev utdömt av en dansk överläkare att vara hjärndöd.
Hennes förälder stod med valet om att släcka för respirator eller väntar ett par dagar.
Dom valde det sista, fast läkaren sa att det finns andra personer som behöver hennes organ och om dom inte ville stänga ner o donera.
Föräldrar sa ja och läkaren tog bort medicinen o den konstiga livsuppehållande för tjejen.
Innan den förste timmen började tjejen att vakna och idag är hon på ett hem med ungefär 70% av sin förmåga att prata o gå.
Dokumentären heter "Flickan som vägrade att dö".
Det är ett svårt val när det rör sig om att ta ett livsviktigt beslut om andras liv.
Mina barn får vänta tills dom själv kan bestämma, om inte vi som föräldrar ser den klara utvägen.



Skickat från en av Steve's manicker
Varje dag är en Honda(g)

Klokt resonerat Jokern +1
Det där med blodgivare blir liiiite värre för mig (kalla mig gärna feg eller vek, eller rent utav "blödig"), men jag har en ruggig fobi för nålar

Blodgivare har jag varit så länge att snart kommer det väl bara luft

skickat från S3-luren

Joodå, i donationsregistret ska jag finnas sedan många år. Resonerar som andra, vad ska jag med dem till när loppet kört

Sedan är det ju en annan fråga om de är nå't att ha längre

Ja, levern? Kan den va nåt att ha? Ja va fan. Har den bara renat whisky så är den som ny

skickat från S3-luren

Ivaradero skrev:Klokt resonerat Jokern +1
Det där med blodgivare blir liiiite värre för mig (kalla mig gärna feg eller vek, eller rent utav "blödig"), men jag har en ruggig fobi för nålar

Se det så här, är du blodgivare så får du värdens möjlighet att komma över problemet. Jag hade samma problem tills jag kom i lumpen.

http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret" onclick="window.open(this.href);return false;

Du kan skriva under med BankID, dags att ta ställning?

Jeg burde vært blodgiver, men som flere så lider jeg av fobi for nåler. Blir uvel bare jeg tenker på det. Men jeg stikker gjerne nåler i andre da

Når det gjelder organdonasjon, så er det et viktig tema som jeg synes det er fint dere diskuterer. Jeg har sett flere ganger resultatet av at noen har tatt et standpunkt på dette. For ca et år siden hadde vi en svår trafikk ulykke som pasienten hadde tatt et valg å være donator. Hennes hjerte ble faktisk sendt til Sverige. Så det er faktisk en svenske som har et norsk hjerte.

Slik som Skye har

http://www.varden.no/nyheter/marielles- ... e-1.717377" onclick="window.open(this.href);return false;

Sitat: Da donorteamet begynte å ta ut Marielles hjerte på sykehuset i Skien, lå ei ung jente klar til å motta det på Universitetssykehuset i Lund i Sverige

det var en fin artikel


Skickat från en av Steve's manicker
Varje dag är en Honda(g)