Stefan skrev:Man är nog lite gammalmodig...
Telefon pratar jag i och förvarar i lämplig ficka när jag kör, ringer nå'n får jag väl ringa tebax när jag inte kör.
GPS har jag för att hitta, alternativt spara trevliga spår. Den vill jag INTE ska snacka (korsa rondellen, ta andra avfarten höger sa den förra till mig i Danmark när jag slog på snacket ett kort tag
)
Men, men... till var och en efter tycke och smak
Du är nog inte helt ensam om att va' det. En av mina telefoner har visserligen gps, men det är ganska "knöligt" måsta stanna, ta på läsglasen och sen studera den varje gång man kommer till en korsning. Skulle inte ens funka med en vanlig gps sittande framme vid rutan.
Nej, min färdplanering (de ggr sådan finns) går till som följer. Skriver ut kartblad från Hitta.se/Google map beroende på inrikes eller utrikes körning. Markerar färdväg ev. plitar ner vägnummer och lägger dessa under tankväskans genomskinliga lock. Klart o betart. Behöver inte stanna vid varje vägkorsning heller.
Kan ju referera till första Geirangerresan. Då körde vi efter mina kartblad, men då Botte låg i täten och följde sin Gps, vek han ibland av åt fel håll i korsningar. "Men hon saa ju vänster" sa han då jag protesterade.
Han hade lagt in våran rutt, men "kärringen" ville ju inte alltid åka samma vägar som jag planerat.