Bilder från Nordkapstur 2012

[rydde]

Här är lite bilder från min tour de Lapphelvete - 2012.

Förberedelse/planering och allmänt pladder

Dag 1 - 872 km


Hade stigit upp någorlunda tidigt för att vara sent på semestern. Skulle möta kompisen Andreas 08:00 på samlingsplatsen som är några mil från oss båda. Väl på plats kl 08:00 syntes ingen till. Murphy hade slagit till och han hade dragit av en dragkedja och fått lite att stå i på morgonkvisten. Tror han var och lånade något plagg eller vad det nu var. Därtill hade han hamna i vägarbete och fick krypköra grus en bra bit. Till saken hör att Ante kör slicksräser och har svårt med de lösare vägtyperna Till slut dök han iaf upp och vi kommer iväg ca en halvtimme sena. Här är några bilder från samlingsplatsen.





Efter denna sena avfärd styrdes kosan norrut längs E4 till Töre. Här tog vi av och körde E10 till Överkalix. Sedan väg 98 till Övertorneå där det köptes Guldus. I Övertorneå körde vi över älven till Finland och fortsatte vår färd norrut. Vi matade på och milen flöt iväg. Tankning i Pello. Hmm de luktade god pizza på restaurangen/macken. Vidare till Kolari, vidare. I Mounio stannar vi och är väl värda lite bukfylla. Det har varit fint väder hittills, ljummet och inget regn. Det känns dock som det hänger lite i luften och marken här är blöt av regn som nyss passerat.

Vi tankar och äter i Mounio. Vi har kört totalt ca 350 km.



Efter denna paus fortsätter vi norrut längs E8. Vi kör cirka 50 km till och tar sedan höger till väg 93. Efter en stund börjar det duggregna men vi klarar oss rätt bra utan att ta till regnoverall. Båda kör vi med billigare textilställ och med detta lätta regn fungerar det förvånansvärt bra.


Ner kommer regnet, spolar myggan bort...


Vi matar på, kör in i Norge och kommer upp till Kautokeino. Här blir det dags för tankning igen för vissa som kör med mopedtank.



Nej, men tack ändå...

[ralsbo]

Trevlig läsning Rydde.
Det är när man ser på din karta och ser hur långt upp ni har till Nordkap och sedan tänker på att jag har 145 mil upp till Luleå som man inser hur långt Sverige/Norden är.
Motsvarande sträcka söderut hade tagit en väldigt långt ner.
Mera reseberättelser.

[Nysse]

Vackert beskrivet.
Som uppfödd i Luleå/Piteå uppskattar din direkta beskrivning utan utsvävningar

[rydde]

Efter Kautokeino känner man verkligen att man är ute i vildmarken. Man har passerat sista utposten. Än är terrängen inte dramatisk. Fjällnatur men absolut inte bergigt. Jag sneglar in åt vänster där man tar av om man ska köra Gamla Postvägen. Det är en lång grusväg som leder mellan Kautokeino och Alta. Den är lite mytomspunnen i äventyrs/offroad-kretsar och jag tror det är någon bro som är helt trasig numera så hojåkare blir tvungen vada över bäcken. Det är en möjlig ToDo, men troligen inte med varaderon och det får bli en annan gång. Tror Ante också gärna byter hoj inför den uppgiften

Nu regnar det mest hela tiden. Vi viker öster mot Karasjok efter ca 30 km och sedan är det 95 km fram till Karasjok. Det odramatiska landskapet består men det är en vacker väg som jag inte ångrar att vi valt. Sista halvan följer längs en älv som frekvent tittar fram mellan träden. Vi ser många fina vyer av denna orörda vildmarksälv som slingrar sig på sidan om och bildar sandbankar här och där. Nu förändras också faunan. Från att det knappt växer ett träd efter Kautokeino så blir det lummigare och tallar och annat när vi närmar oss Karasjok. Temperaturen stiger också plötsligt.

I Karasjok gormar vi till det lite och missar att se på GPSen. Vi får köra tillbaka och vi tankar upp och tar en korv och läsk. Det blir en stund inne på Statoilmacken för att värma upp och käka korv. Liten notis angående prisbilden. Här betalar jag 59,91 SEK för korv med läsk. Samma sak på OK i Sorsele 30,00 SEK. Nåja, den hade fått kosta 90 SEK och jag hade köpt den ändå. Värme, korv och toa och vi är som nya igen.


Nu fortsätter vi norrut mot Lakselv. Det har blivit kring middagstid. Någonstans här börjar landskapet resa sig lite och regnet upphör!



Vi kör igenom Lakselv och fortsätter norrut. Nu har vi avverkat ca 700 km. Nu blir det kargt och klippigt. Vackert, men inga riktigt dramatiska bergsmassiv. Det blåser rejält. Vi fortsätter nu för att köra de sista 160 km upp till Honningsvåg och det känns rätt segt. Blåsten och det faktum att man börjar vara lite leds sadeln gör att vi inte direkt njuter och stannar till nog ofta.

Vy vid Stabbursnes.



Sista biten bjuder på några tunnlar. Tunnlar är alltid häftigt! Nordkapptunneln är lång och går under havet. Jag sätter ett av datafälten i GPSen att visa Altimeter (höjd över havet). Den tickar ner, ner, ner till -228m innan det börjar stiga igen. Vi har inte sett många hojar idag. Kanske vi kör exakt lika fort som de flesta andra eller så är det bara få ute? Nu kommer vi iaf ikapp en R1200 som jag ligger bakom ett tag. Lite nyfiket följer jag honom in vid en utkiksplats för att dels sträcka på benen och dels kolla upp vad det är för en snubbe. Kanske blir han lite stressad av att vi följer honom för han glömmer fälla ner sidostödet och tappar hela hojen fullpackad i marken! Vi hjälper honom resa upp hojen igen och det är ingen skada skedd. Det visar sig vara en trevlig tysk herre som är på LÅNGTUR. Nåja, vi har kört längre idag iaf så det så. Vi kör tillsammans upp till Honningsvåg där vandrarhemmet väntar.

Framme!


Vi ordnar med papprena i receptionen. Det verkar vara blandat med folk på vandrarhemmet. Jag noterar ett större sällskap ungdomar (~universitetsåldern). Hör dem försynt fråga receptionisten: "Is it ok if we drink alcoholic beverages in the kitchen?". Receptionisten svarar: "Yes, of course, as long as you don't get drunk." "Yeah of course not!" ... Vi slänger in grejjerna och drar på byn för välförtjänt kvällsmål. Vi hittar en bar/restaurang och känner oss lite malplacerade men det är fint och maten smakar gott!


När vi kommer tillbaka till Vandrarhemmet är dormpartyt i full gång. Ungdomar hänger i trappen. I korridoren. De springer fram och tillbaka och har dörrarna öppna. De sluddrar fram frågor till oss men vi är inte på humör och trötta. Efter en stund hör vi hur någon ansvarig. Förmodligen receptionistkvinnan har kommit tillbaka och säger lugnt att de måste dämpa sig annars blir de tvungna att ringa till polisen. Innan hon sagt sin mening klart är det knäpptyst och förblir så hela kvällen. Stackars ungdomar...aldrig får de ha fest i fred

[mel]

Mera, mera !

[Masterjojo]

Mera, mera !

[V Saarela]

Tricolo......varför blir jag alldeles varm när jag ser kulören på en Hynda. Ain´t she a beauty

[rydde]

Dag 2 - 599 km



Vi vaknar utvilade. Dusch! Kan förresten rekommendera vandrarhemmet i Honningsvåg. Det kostar kring 800 SEK för ett rum och man kan då sova 3 där utan problem (våningssäng plus extra bädd). Det finns bra med duschar och standarden på dessa är enkel men funktionell. Frukost är inkluderat i priset. Man får anlända ändå fram till kl 22.00 (tror jag det var) utan något speciellt late arrival bokning. Ganska bra just för man har kanske matat av många mil och uppskattar mjuk säng och lite bekvämt.

På frukosten träffar vi tysken från igår. Han har tagit in på samma vandrarhem men var till Nordkap redan igår kväll. Slentrianmässigt pratar jag lite hojsnack med honom. Han pratar helt ok engelska. Utanför när vi packar våra hojar tar jag ett kort på hans beemer:



Vi rullar iväg och kör de 31 kilometrarna fram till Nordkap. Äntligen framme!

Först 260(?) NOK för att få komma in förbi vakten.


Där satt den! Det blåser som här!


Åt vänster:


Åt höger:


Restaurangbyggnaden. Där inne har de filmer osv om Nordkap. De börjar först kl 11.00 och så länge har inte vi tid att vänta. Dessutom har vi nu nått målet och vill fara iväg och KÖRA HOJ!


Konst av barn från världens alla hörn och kanter.


Vissa förstår inte att respektera konsten...


Hej då Nordkap, vi ses kanske nån fler gång vem vet!

Jag stannar till lite och fotar strax söder om Nordkap. Man måste ju föreviga detta märkliga och på sitt sätt imponerande landskap!










Det är halvfuktigt på marken men inget regn. Men som sagt en häftig vind! Vi matar på söderut 128 km och tar västerut mot Alta. Kör 23 km och sedan håller jag på att fortsätta frammåt i en korsning. Som tur är har jag min uppmärksamme kamrat med mig som kör om och stoppar dumheterna. Vad gick fel? Jo jag satt ju och kollade på GPSen (utan någon rutt inställd) och halvsov... Tur att inte Ante har GPS. Han kör på det totallöjliga sättet med att läsa skyltar. Äsch...

Nu när vi lika står still och surrar kliver Ante av och börjar vandra lite nervöst kring bakvagnen på suzukin. "Vad är det nu...", tänker jag. Hajjar till lite när jag ser det.

Bakdäcket på suzukin är nött ner till korden. Vi skojjar lite oroligt...äh, det är ju bara sissådär 150 mil kvar, nog ska det hålla hem? Hmm...får nog leta däck i Alta...

[rydde]

Tack för de vänliga kommentarerna. Länkar mest bara upp bilderna och kommenterar lite, men alltid roar det någon.

[Nysse]

F5 F5 F5

[Äventyret]

Trevlig läsning Men va sjutton har hänt med hans däck?

[Fibern]

Han startade resan med för slitet däck, uppenbarligen. När mönsterdjupet understiger 2mm, går förslitningen väldigt fort. Särskilt snabbt i hög fart och höga temperaturer.

[rydde]

Jag kan förstå honom till viss del för hojen hade väl gått under 400 mil sedan ny då vi drog iväg på denna resa. Men visst hade han kunnat kolla lite mer innan vi drog.

[rydde]

Vidare mot Alta. Vi kör över Sennalandet, en slags högplatå med stora vidder. Vägen är lång och rak. Jag tänker för mig själv att Antes bakdäck kanske hade förtjänat lite kurvigare färdväg men för tillfället får vi nöja oss med detta. Vinden ligger på över "slätten".

Efter denna slätt/högland börjar vi komma mot lite mer kuperat landskap. Det blir varmare och varmare och frodigare med träd vid sidan av vägen.








Efter en stund anländer vi i Alta. Vi svänger in på en mack och träffar på en anställd som håller på tvätta någon ruta vid entrén. Vi frågar lite om det finns någon däckverkstad som kan tänkas ha mc-däck. Med hjälp av GPSen bläddrar vi runt tillsammas på kartan och vi märker ut med waypoints två ställen som han tror möjligen kan ha hojdäck. Första firman blir en nitlott men den andra blir vår räddning. De har ett Metzelerdäck för 2700 monterat och klart. Min kompis har inget större val utan tar erbjudandet. Jag har inte tordats fråga om det var NOK eller SEK


Vi får köra runt till baksidan där vi sätter oss i solen och tittar på medan Suzukin får det behövliga däckbytet. Det är nu svårt att fatta att för en timme sedan frös vi och höll på att blåsa bort uppe på den karga Sennaslätten. Nu är det soligt och gissningsvis dryga 20 grader. Vi tar av oss de plagg vi kan utan att bli allt för oanständiga.


Med nytt däck slår vi in Point of Interest: "Cousine: Asian" i GPSen. Vi har hört att kinamat skall vara billigt i Norge. Vid ett litet torg ligger vår POI. Hojarna parkeras och vi knatar in, lite klibbiga, lite svettiga. Det blir knappast så billigt, men gott är det och vi blir mätta.

E6 som vi nu följer resten av denna dag måste jag bara slå ett slag för! Det är fantastiska vyer som avbyter varandra. Det är något rejält bergsmassiv med snöklädda toppar som följer oss på höger hand där vi glider söderut. Tyvärr slarvar vi med med fotograferingen så de bästa bilderna uteblir (så klart).















Vi kör våra hojar resten av dagen. Det blir så varmt vid ett tillfälle att vi svänger in på en rastplats och tar av oss allt utom tshirt och kallingar och bara lägger oss på bänkarna och svalkar i några minuter. Om någon av de förbiåkande medtrafikanterna läser detta vill jag passa på och be om ursäkt ifall ni fick trauma pga att vi låg och fläkte ut oss längs vägen sådär, men vi var bara tvungna

När klockan börjar vara kring halv nio eller så börjar vi inse att vi inte kommer att nå Narvik idag. Och som vi närmar oss det lilla samhället Nordkjosbotn börjar det dessutom regna. Vi bestämmer oss för att äta och fundera över situationen. Här äter vi nu något som kandiderar på titeln norra Europas torraste hamburgertallrik. Till och med salladsbladen är torra! Nåja, det är ju lite bukfylla.

Regnet håller i sig och vi bestämmer oss för att kolla med hotellet på andra sidan gatan. Det slutar med att vi tar in här. Hotellet är kanonfint och alldeles nyrenoverat. Det är kanske det billigaste, men skönt slippa köra vidare i regnet. Slut på dag 2.

[Peter]

Du anar inte vad man blir sugen. Nu har man nåt att längta till när det kommer en lång höst
Keep up the good work

[Torbjörn]

Hu ... man blir ju lite orolig när det liggern en SKIFTnyckel vid hojjen samband med däckbyte

[Stefan]

Mutterdödare menar du

Men, i de dimensionerna får den allt jobba ett tag för att ställa till skada

Nu vet jag inte vad en Vara har, men TA (om jag minns rätt) har väl typ 28 mm.

[rydde]

Hu ... man blir ju lite orolig när det liggern en SKIFTnyckel vid hojjen samband med däckbyte

Det är ju bara till en suzuki så det är inte så noga

[mattias_wennberg]

Mutterdödare menar du

Men, i de dimensionerna får den allt jobba ett tag för att ställa till skada

Nu vet jag inte vad en Vara har, men TA (om jag minns rätt) har väl typ 28 mm.

Varaderon har 27ans hylsa.

[rydde]

Dag 3 - 606 km



När vi vaknar nästa morgon har regnet upphört.



Frukosten innehåller det vanliga, plus någon form av lokala snittar i form av en 2x2x2 tärning av varmrökt(?) lax. Smakar förträffligt.

Sedan packar vi ihop, checkar ut och drar vidare längs E6:an med Narvik som första mål.







Lite trafikstockning på bro med vägarbete. Passar på att slita upp Canonen!






Efter en stund kommer vi till Narvik som vi bara passerar denna gång.








Efter Narvik blir nästa mål Fauske, där vi ska äta. Det är en ganska lång körning dit ner. Prylnörden i mig sitter och irriterar sig på att GPSen inte vill hålla E6 utan vill köra i en jättesväng österut och runt. Nåja, vi följer det sunda förnuftet och håller fast vid E6. Efter ett tag förstår jag vad som försigår. Garminen har undvikanden konfigurerat för färjor. Givetvis, i enlighet med Murphys lag, har den precis lämnat läget i Skaberget och vi får vänta tålmodigt på nästa tur.






Passar på och kika och även varaderons bakdäck börjar bli lite sletet, men jag kommer klara mig hem iaf.






Börjar droppa lite från himlen under färjefärden men när vi anländer i Bognes har det åter upphört.

På färjan träffar vi en annan biker. När vi kommer i land sätter han iväg och vi tar rygg. Han lägger upp ett raskt men skönt tempo som gör att vi kommer in i flytet lite bättre. Körningen som vi nu utför är nog den mest aktiva under dessa dagar.

Vi anländer till slut i Fauske där vi börjar med att tanka. Sedan ska jag leda oss till en restaurang men Ante kommer lite efter. Jag svänger in och parkerar för att vänta in honom...bara för att se blindstyret glida förbi och vidare ut ur Fauske. Jag kör lite vidare och parkerar intill huvudvägen genom Fauske intill den tilltänkta restaurangen. Jag ringer...väntar...ringar...väntar... När jag äntligen får tag i f*nskapet är han nog halvvägs till Rognan: "Jag tänkte, jävlar vilket tempo du måste dragit iväg i", flåsar han i telefonen "Vänd. Om. Blindstyre!". Så praktiskt det hade varit med lite intercom ibland... Efter denna lilla fadäs lyckas vi iaf hitta varandra igen och middagen avklaras. Mmm gott, det är husets kebabtallrik och det är kanongott. Istället för de vanliga fläskflarnen är själva kebaben i tunn stroganofform på nötkött. Riktigt bra!

Med tankarna välfyllda och magarna sprängfyllda fortsätter resan. Vi kör över Saltfjällspasset som är mer än 600 m ö h. Här uppe pinar kall vind och miljön är riktigt karg. Det är inte de spetsiga bergen längre utan de svagt rullande fjällen. Trots att det är 2:a augusti ligger det snödrivor titt som tätt på fjällsluttningarna. Jag stannar till och kyler kolan lite.







Vi glider in i Mo i Rana kring niotiden och har som plan att hitta något motell eller liknanade. Tyvärr verkar det som att det är fullt på alla ställen och oron börjar sprida sig lite lätt men som tur är hittar vi till slut ett hotell. Vi kanske kunde sökt upp en camping och hyrt en stuga, och på så sätt kommit undan billigare, men klockan är mycket vi har inte lust chansa att någon camping har öppet nu. Dessutom är ju frukosten så klart lockande. Hojarna parkeras bakom hotellet och de är alldeles bakom vårt rum som är i markplan så vi ser dem genom fönstret. Lite snacks och dryck inhandlas på affärn ett stenkast från hotellet. Sedan blir det lite soffmys på tu man hand med OS-sändning på TV. Inte helt fel sätt att avsluta en härlig hojdag på!